Jag växte upp på sjuttiotalet då den svenska proggen frodades. Vart tog den vägen? Mikael Wiehe håller fortfarande på och Emil Jensen kan väl räknas som arvtagare till den traditionen. Men nu lever vi i en helt annan värld och det mesta är sig inte alls likt.
Jag brygger egen proggmusik hemma
Foto: Rachel Ottvall
Nötväcka är inte något riktigt band. Det är bara jag som spelar och sjunger mina egna låtar. Inte är det någon nostalgitripp heller, utan någorlunda nybryggd progg direkt från vardagsrummet.

Att göra allt själv har sina sidor. Förutom att fuska på olika instrument får man försöka vara både inspelningstekniker och producent samtidigt.
Lyssna på Nötväcka på Myspace:
Nu finns det fina programvaror som både underlättar och krånglar till det. Alla finesser och funktioner gör det lätt att snöa in framför datorn och glömma bort själva musiken. Å andra sidan saknar jag inte fyrkanalsportorna och de brusiga kassettbanden från hemstudiorörelsens barndom.
Som enmansprojekt kanske Nötväcka strider lite mot den ursprungliga proggens kollektiva ideal. Musik var något man gjorde tillsammans och helst skulle den ut på gator och torg och förändra världen. Nu är idealet att få vara med i Melodifestivalen och i brist på annat får låtarna ligga på Myspace.